CECILIA ASKLUND

Vissa dagar är jag jätte motiverad och träna, andra dagar inte. Jag vill verkligen komma igång, jag vill ha peppning. Höra att jag är duktig, sluta höra tjatet om godis och "kaninmat" kan man ju inte äta. Allt skulle gå så mycket lättare med lite peppning hemifrån. Men det får man väl drömma efter.

Funderar fan på att skaffa en PT, som kan pressa mig till tusen. Det är svindyrt, men det skulle vara en bra investering. Idag har jag jobbat, sen 45 minuters spinnpass på gymmet.

Farmors gamla katt är avlivad. Kommer aldrig glömma när jag och familjen fick honom av en granne som var på sjukhus hela tiden och katt-mamman vägrade ta hand om denna söta kisse Valle. Jag tror han var 6 veckor när vi fick honom. Jätte liten och söt. Vi döpte honom till "Katja" för vi trodde det var en tjej. Syrran blev allergisk och farmor tog över honom. Han hade varit borta i ett dygn, det var lite konstigt tyckte hon. Sen hade grannen sett honom i trädet, han hade ramlat ner och landat på sidan och fått hjärnblödning och blod i lungorna. Så det var bara att avliva honom. Hemskt sånt där, hela livet går i krasch känns det som. Jag har haft mycket djur under min uppväxt och varit med om att dom dött. Men det som jag aldrig kommer glömma, det var när jag var med pappa en månad innan min födelsedag. Kankse var runt 12 år. Vi var inne i djuraffären i Högdalen, jag såg en ödla som var så grön och liten. Han följde mitt finger när jag drog det längst terrariumet. Vi åkte hem och jag tjatade och tjatade på pappa. Okej, du får den i förskottspresent. Vi åkte dit, och får tag i en personal. Då var det några andra som står och ska köpa min ödla! Men efter lite övertalning, så fick han följa med mig hem. Han sprang alltid runt och satt på axeln och spanade. En dag var det soligt och varmt ute, mamma satte ut honom i solen i en liten bur. Efter ett tag går jag ut för att ta upp honom, då får jag tag i honom. Han är helt stenhård! Han är döööd! Vilken panik jag fick, mamma och pappa försökte få liv i honom. Utan resultat, jag skrek och skrek och grät och grät. Hemskt.. Men man får förgyllas över alla dessa fina dagar man får med dessa djur...

Jag saknar min katt! Jag vill att han ska bo med mig!