I´m back..
Typ ett halvår sen man skrev.. Har inte orkat engagera mig heller. Men nu tänkte jag försöka börja lite smått igen :) Som jag skrev sist så letar jag byte på min lägenhet, och det gör jag fortfarande. Hyra och parkering på dryga 8200. Det är sjukt dyrt för att vara ensam och jävligt onödigt. Får hoppas det löser sig snart, har lite på G iaf så vi får se :) Och det enda jag har i min lägenhet just nu är en säng och en tv. Haha, helt jävla tomt och orkar inte handla nytt innan jag flyttar heller för det blir bara ett helvete att bära allt sen.
Och sen till jobbfronten. Jag har bytt jobb för tillfället, det var nog räddningen. Annars hade jag gått in i väggen totalt. Jag fick tjänstledigt från mitt "vanliga" jobb och fick ett vikariat på 9 månader på Stockholms Trygghetsjour. Det innebär endast kvällar, nätter och helger. Det är mycket mer variation och mycket mer spännande. Man vet aldrig vad man stöter på. Det passar mig utmärkt, jag hoppas bara jag får stanna kvar så jag kan göra det där efterlängtade samtalet och säga upp mig..
Träningen, det går bra. Eller ja, fram och tillbaka. Jag har pajjat mitt knä, broskskada. Vilket innebär att jag ej kan köra tunga vikter på gymmet, inte köra spinning, bodypump och allt sånt som jag älskar. Jag började på sjukgymnastik. Första kunde inte hjälpa mig alls sa hon, andra gick jag hos några veckor men sen började det bara bli värre och värre så han ville inte fortsätta hjälpa mig. Och nu har jag ständig värk i hela benen, klickar extremt mycket i knät när jag går och i höften är det något knäppt också. Det "hakar" ur led känns det som. Fick en tid till en ortoped. Han sa i prinicp att jag vet inte varför det knäpper sådär. Han blev ganska förvånad över ljudet varje gång han böjde mitt ben. Han sa att jag skulle börja gå på sjukgymnastik. Då blev jag förbannad. Jag ville ha en ny röntgen. Men det tyckte inte han trots att han inte visste vad det var som var fel. "Det kan bero på knät" sa han. Till slut sa han att jag kunde få en tid till OP, fast han trodde inte det skulle hjälpa mig och ville egentligen inte det heller. Så väntar på kallelse. Men nu vet jag inte om jag vill operera knät. Jag vill först och främst veta vad som händer i mina ben. Jag vill ju ha en jävla röntgen. Jag hatar puckoläkare..
Men ialla fall jag kör på med den träningen jag kan. Inte så stor variation dock och blir jävligt tråkigt. Menmen, jag har lyckats gå ner nästan 20 kg. Vet inte exakt, men på ett ungefär. Och det känns bra, men det är en bit kvar till mitt mål. Men det ska jag fan nå, trots mina jävla problem. Sprang iaf vårruset, på en tid på 32 minuter. Det var jag jävligt nöjd med för förra året tror jag att jag sprang på 44.. 
